Hjärnstress drabbas man av när ens egets livs sanning förnekas av andra. Det uppstår en obalans mellan de egna livserfarenheterna, ens egen tolkning av dem och andra människors uppfattning om ens liv. När mitt livs sanning inte får finnas och när mitt livs sanning trampas på och förhånas, begabbas av andra eller kanske ännu värre, totalt ignoreras av andra, då drabbas jag av stress.
Vi kan tåla nästan vad som helst, stå ut med vad som helst, om sanningen får finnas med. Men om våra umbärande inte erkänns utan förnekas, då mår vi dåligt. Det blir en förlust av frihet i tanke och handling. Vi drabbas av hjärnstress. Vi förtvinar som människor och går under. Vi blir stumma och förstelnade som levande döda.
Att förnedras, skymfas, begabbas, trampas på, mobbas, hånas, förföljas, trakasseras, utrensas, stötas ut, kort sagt, kränkas har förödande konsekvenser för en individ., en grupp eller ett helt samhälle. Denna stress har effekter på den fysiska och psykiska hälsan, eftersom den påverkar den mänskliga hjärnan. En kränkning är ett trauma. Oavsett om kränkningen är fysisk, psykisk, sexuell, politisk, social eller av vilket slag det vara månde. Den mänskliga hjärnan reagerar på stressen.
Peter Marris , en känd socialantropolog, talar om hur förnedrande det är när andra definierar vad som är bra för en individ och viktigt i hans eller hennes liv. Att någon annan ger sig tolkningsföreträde över ens eget liv, är enligt Marris en kränkning i sig.
Vetskapen om att om den mänskliga värdigheten föröds, så föröds också människans hälsa. Detta är grundbulten i resonemanget kring FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Det är som ett kommunicerande kärl. Det går inte att skapa hälsa hos en individ eller grupper av individer om de samtidigt kränks.
Vi måste vara varsamma med den mänskliga hjärnan, det vill säga med oss själva och våra medmänniskor. Att inte bli sedd, att inte få uppmuntran, att inte bli bejakad, att inte få respekt skapar emotionella frustrationer som utlöser de urgamla försvarsinstinkterna i reptilhjärnan.
Förlust av förutsägbarhet, meningsfullhet och sammanhang, brist på delaktighet och tillhörighet - och att inte ha kontroll över sin tillvaro, är ett hot mot människans existens och försätter henne i skadlig stress.
Stress är den mänskliga hjärnans sätt att reagera på yttre påfrestningar, som är större än förmågan att hantera dem. Vanmakten, insikten om den totala utsattheten och skrämmande hjälplösheten slår hårt .
NKMR:s Kommentar
Föräldrar - och barn - som blir utsatta för samhällsingrepp genom tvångsomhändertagande, upplever stor stress och stora trauman. Utdraget ur Christina Doctares bok "Hjärnstress" beskriver på ett träffsäkert sätt vad ett tvångsomhändertagande "i barnets bästa intresse" gör för individerna och gruppen som drabbats av ingreppen.
I sitt av Svenska Dagbladet refuserade inlägg i fallet Alexander Aminoff beskrev Sven Hessle tvångsomhändertagande av barn som "en dödförklaring av levande människor." Frågan som måste ställas är följande: Är dylika ingrepp mot barn och deras föräldrar nödvändiga i ett demokratiskt samhälle?
Powered by AIS