Swedish

Välj ditt språk

 

Barnets bästa i rättsprocessen.

Barnombudsmannen manipulerar rättvisan?

Av Alexander Barkman, Lars-Åke & Anette Jacobsson Runo

 

 

 

Alexander Barkman, Lars-Åke & Anette Jacobsson Runo sände artikeln till Göteborgs Posten och till Dagens Nyheter med följande meddelande:

Ärende:     Barnombudsmannen manipulerar rättvisan?

 

Denna skrift skulle jag vara tacksam om ni ville publicera som en debattartikel. Ämnet är angeläget då det handlar om en myndighet som försöker påverka rättssystemet i sitt beslutsfattande, när det gäller så viktiga saker som barns separationer från sina föräldrar är det viktigt med en allmän debatt där ämnet belyses från flera olika håll.

 

Här följer svaret från GP:
Hej och tack för ditt inlägg. Vi har ett stort inflöde av artiklar och kan bara publicera en mindre del av allt material som vi får in. Vi måste därför tyvärr tacka nej den här gången.
Vi tackar för ditt intresse för GP Debatt och hälsar dig välkommen att återkomma med nya inlägg.
Med vänlig hälsning,
Jessica Lindroth
Göteborgs-Postens Debattredaktion

 

Här följer svaret från DN:

Stockholm den 11 februari 2003

 

Anette Runo,

Tack för erbjudandet. Men av utrymmesskäl har vi tyvärr ingen möjlighet att

publicera artikeln.

Med vänlig hälsning

Mats Bergstrand

Debattredaktör


Artikeln återges här med författarnas benägna tillstånd.

 

 

"Barnets bästa i rättsprocessen" heter en skrift som barnombudsmannen Lena Nyberg gett ut till 8000 nämndemän. Syftet är att ge en kort introduktion om barns rättigheter behov och utveckling, alltså att utbilda nämndemännen att se till barnets bästa i mål om barn. På sidan sex i broschyren står det angående påståenden om våld:

” Det var inte lagstiftarens avsikt att i vårdnadstvister ställa lika höga krav på bevisning om att våld faktiskt förekommit som i brottmål. I stället betonar lagstiftaren att domstolen ska beakta om det föreligger en risk för att barnet i framtiden far illa…….Också övergrepp som enbart är av psykisk natur måste beaktas. Om beviskravet på att våld de facto förekommit ställs för högt kan barnet därmed tvingas att umgås eller till och med bo med den förälder som slagit, hotat eller utsatt det för övergrepp. När beslut om vårdnad, boende och umgänge fattas måste barnets framtida skydd från övergrepp säkerställas mot bakgrund av påståendena (min kursivering) om våld.”

 

Vidare kan man läsa på nästa sida.

”De uttalanden som barnet gör angående förekomsten av våld måste, enligt barnombudsmannen, tas på största allvar. Det är dock viktigt att påpeka att ett barns ovilja att träffa en förälder visserligen kan vara en följd av den andra förälderns oriktiga uppgifter om förekomsten av våld, men det barn som blivit manipulerat kan ändå känna en rädsla som för barnet är verklig och som måste tas på största allvar. En sådan rädsla hos barnet kan inte alltid överbyggas genom att barnet träffar den förälder som blivit anklagad. Bedömningen av om umgänge ska komma till stånd ska istället utgå från en utredning av barnets behov och känslor. ”

 

Jag tolkar detta som att barnombudsmannen inte tycker att det är särskilt relevant huruvida våld faktiskt förekommit eller ej, blotta anklagelsen av en förälder mot en annan skall räcka för att barnet skall fråntas en av sina föräldrar. Och framgent leva tillsammans med den förälder som cyniskt manipulerat domstolen med barnet som vapen. Hur detta rimmar med barnets bästa förstår jag inte, att på detta sätt utnyttja barnet är utan tvekan ett övergrepp av psykisk natur något som barnombudsmannen enligt texten säger måste beaktas. Om ostyrkta uppgifter om våld framförs av en förälder och bestrids av den andre hamnar man obönhörligen i ett moment 22 där man vet att barnet utsatts för övergrepp men inte av vilken förälder.

 

Barnombudsmannen anser att bevisbördan skall vara lägre i vårdnads och umgängesmål än i brottmål, således anser barnombudsmannen att rättsäkerheten för barn skall vara lägre än för vuxna, att fråntas en eller kanske båda sina föräldrar är ett större trauma än att sättas i fängelse, alltså riskerar barnet mer i ett sådant mål än vad en vuxen gör i ett brottmål.

 

Det finns stora risker i barnombudsmannens försök att styra rättssystemet, inte minst för barnen.

 

 

Domarkåren förbjuder effektivt försvar
av Max Scharnberg

Angående falska anklagelser om incest och oskyldigt dömda män i Sverige år 2000
Rigmor Perssons brev till Justitieministern Thomas Bodström

Sexuella övergrepp på barn. Brev till ledamöterna i Riksdagens tvärpolitiska barngrupp
Av Lena Hellblom Sjögren

Pedofili hysteriet
Av Sigurd Halleraker

Varför tar svenska domstolar inte lärdom?
Av Rudolf Schlaug

Sexualhysterin
Av Björn Gudmundsson

Sex-krigens tragedie
Av Alex Iversen

Incesthysterin och Domstolarna
Av Max Scharnberg

Svårigheterna med tillförlitligheten i sexualbrott
Av Max Scharnberg

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

Powered by AIS