Daghemmen som instrument
Av Krister Pettersson,
civilingenjör
|
FÖR ATT vårda två a tre barn på ett kommunalt daghem går det åt lika mycket resurser som en heltidsarbetande människa skapar genom sitt arbete (Se Kvinnors arbete SOU 79:89. civilekonom Petra Lantz). En yrkesarbetande, som lämnar sina tre barn till kommunala daghem får lön, sociala förmåner, pension, lägre skattesats på familjeinkomsten och ca en miljon kronor i subvention för barntillsynen tills barnen skall börja skolan. När barnen har fyllt 12 år och utnyttjat kommunens fritidshem, har subventionerna vuxit till en och en halv miljon kronor.
Den yrkesarbetande, som arbetar med två
a tre egna barn, gör alltså en fullvärdig samhällsinsats (enl SOU 79:89 ovan), men
hänvisas till otrygghet och fattigdom. Detta är diskriminering på grund av en
åskådning, som rör barnens uppfostran och undervisning.
ENLIGT den högtidliga Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående
skydd för de mänskliga rättigheterna skall staten respektera föräldrars rätt
att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i
överensstämmelse med föräldrarnas övertygelse. Denna rättighet skall tryggas
utan åtskillnad på grund av politisk eller annan åskådning, utan diskriminering.
Våra styrande politiker respekterar sedan länge inte de internationella
konventioner vårt land högtidligen biträtt. Den enda förklaringen jag kan se
till detta ligger i socialismens idéer om familj, jämlikhet och vikten av tidig
politisk fostran.
I stället för att diskutera vår stats följsamhet mot de mänskliga rättigheterna på detta område, raljerar Ingrid Hanell och Anders Holtsberg (IH&AH) 9/6 om hur jag tror, att våra styrande politiker, socialdemokraterna, vill göra den samhälleliga barnomsorgen till ett socialistiskt instrument.
GENOM ATT man utmålar yrkesarbetet som den stora källan till livets värden och knyter alla sociala förmåner till detta, har vi snart ett samhälle där alla vuxna mer eller mindre frivilligt yrkesarbetar alltid och alla barn vårdas av samhället. Denna situation, att alla vuxna yrkesarbetar alltid och försörjer sig själva, medan samhället sörjer för barnen, är i sig ett socialistiskt mål.
När det gäller frågan om hur socialisterna vill utnyttja sin möjlighet till fostran av barnen, måste jag hänvisa till bl a skrifterna Arbetarrörelsen och familjepolitiken, Barn- och familjepolitiskt program (AF) och Familjen i framtiden - en socialistisk familjepolitik (Socialdemokratiska kvinnoförbundet)(FF). I AF säger man på sid. 23: "I samhällets barnomsorg ska man ta hänsyn till att olika föräldrar och barn har skilda värderingar kulturellt, politiskt och religiöst. Men på ett område har barnomsorgen en överordnad ideologi. Den ska bidra till att barnen senare ska kunna samverka med andra människor på ett demokratiskt sätt. . .". I FF säger man klart, att individens frihet att själv forma sitt liv måste begränsas av hänsyn till kollektivet, och vidare, att "vårt familjepolitiska program är den plattform, ifrån vilken vi skall kämpa för en socialistisk familjepolitik och ett socialistiskt samhälle". Man säger alltså klart, att en politisk ideologi skall överflygla individens frihet och föräldrarätten. Öppet utmanar man de internationella konventionernas artiklar om föräldrarätten.
HUR ideologin skall praktiseras på daghemmen återstår kanske att se. Man har ju ännu inte bestämt sig för ett "pedagogiskt program". I utredningsrapport nr 10 om Förskolans inre verksamhet talar man om barnens fredsfostran. Socialnämnden i Örebro (s) föreslår, att barnen skall lära sig känna till 1 maj och veta varför arbetarrörelsen högtidlighåller den dagen.
Det är riktigt som IH&AH säger, att man lika gärna kunde ta den svenska skolan som ett exempel på ett brott mot de internationella konventionerna. En sådan anklagelse har formulerats av bl.a. Sveriges kristna friskoleråd. Den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna förbereder f.n. ett mål mot svenska staten om SIA-skolan.
IH&AH har uppmärksammat, att jag nämnt den systematiska lagstiftningen i vårt land, som syftar till att "neutralisera" äktenskapet och den traditionella familjen samt att befrämja den ovannämnda livsformen. Systematiska är lagändringarna därför att de spänner från ändringsförslaget av äktenskapsbalken, över abortlagstiftningen, skattelagstiftningen och arbetsmarknadslagstiftningen. Änkepensionen är t ex avskaffad och Åhmanlagarna ger ringa garanti för den förälder som själv vill vårda sina förskolebarn. Föräldrar är numera inte förmer än vilka vårdare som helst.
Ett annat ord som IH&AH lagt märke till är "syftet" bakom nonchalansen mot de nämnda artiklarna i konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Som vid all brottsbedömning måste kommissionen och sedan domstolen bilda sig en uppfattning om syftet bakom brotten. Är syftet bakom skatte- och subventionsåtgärderna att befrämja det allmännas bästa blir bedömningen en annan, än när syftet är att tvinga på barn och föräldrar en politisk ideologi emot deras övertygelse. IH&AH:s uppfattning om att familjepolitiken (s) är till för att öka vår valfrihet är tyvärr historia från Tage Erlanders tid som partiledare.
Mänskliga
rättigheter - också i Sverige!
Av Krister Pettersson
Mänskliga
rättigheter och lagars funktion
Av Jacob W. F. Sundberg
Tillbaka till Mänskliga rättigheter - en tidig debatt
Powered by AIS