Det går inte att förutspå vem som ska göra sitt barn illa

Det går inte att förutspå vem som ska göra sitt barn illa

Av Susanna Svensson, jurist och journalist

Den 2/5 tog Kalla Fakta upp hur ett barn tvångsomhändertagits p.g.a. att ett utredningshem där mamman bodde ansåg att hon inte hade tillräcklig ögonkontakt med sitt barn. Mamman var dock placerad där eftersom att hon saknade bostad.

Vad grundar sig detta ställningstagande på? Varför är bristande ögonkontakt ett LVU skäl? Görs någon kontroll på om fosterföräldrarna har en bättre ögonkontakt? Hur gör socialtjänsten med synskadade och skelögda mammor, ska deras barn omhändertas?

Det finns dock en hel del frågor kvar efter detta program. I Stockholm har ju som bekant en stor del av socialtjänstens verksamhet lagts ut på entreprenad. Utredningshemmet som kom med förslag om omhändertagande, hur mycket tjänade det ekonomiskt på ett fortsatt omhändertagande? Var det kommunen eller detta utredningshem som förmedlade familjehemmet? Om det var ett privat företag som förmedlade familjehemmet hur mycket tjänade det i så fall på placeringen?

Ovannämnda är frågor som i högsta grad är aktuella for varje skattebetalare att få svar på.

Allehandas TV recensent Ingalill Helland anar dock att det finns allvarligare missförhållanden som ligger till grund for omhändertagandet. Undertecknad har dock tagit del av ett stort antal LVU utredningar och jag kan med gott samvete skriva under på att sådana här diffusa LVU skäl tyvärr inte är ovanliga.

Visserligen anser även jag att barnet som matades med medicin till döds borde ha omhändertagits, men problemet är att det är omöjligt att förutse sådana händelser och ett samhälle som tror att det är möjligt att förutse vad som kommer att hända i framtiden och ger sina tjänstemän makt att ingripa med tvångsåtgärder med spådomar som grund, far leva med att många medborgare blir kränkta av myndigheter.

Nej det enda vettiga är att avskaffa spådomsformuleringen i LVU "eller något annat förhållande i hemmet osv." och inse att det är omöjligt att på ett rättssäkert sätt arbeta förebyggande genom att försöka sia om vilka föräldrar som kanske kommer att göra sina barn illa.

Det är en sak att omhänderta i bevisade fall där barn har blivit vanvårdade, misshandlade och utnyttjade och något helt annat att omhänderta ett barn p.g.a. spådomar grundade på kvasivetenskapliga teorier.

Ska kunskaper i spådomskonst vara en merit vid anställnning av utredare inom socialtjänsten?

Av Susanna Svensson

Alvorlige grunner til omsorgsovertagelse?
av Marianne Haslev Skånland

Tillbaka till Artiklar