En politiker om tvångsomhändertagande av barn
Saxat från Merit Wagers blog
|
|
En politiker som suttit i en av
de nämnder som har det tunga och svåra uppdraget att besluta om tvångsomhändertaganden
av barn har skrivit följande till mig med anledning av det jag berättar om
under Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten:
Som ordförande i ansvarig nämnd åren 2002-2005 såg jag häpnadsväckande
omhändertaganden (och försök till omhändertaganden) av familjerättsavdelningen
på socialen. I ett fall kom jag på att den inhyrda personalen hade förberett
allt för att ta barnet från mamman, utan att ta hänsyn till släktplacering som
alltid först ska övervägas först enligt lagen, för att sedan "fixa"
först en akut LVU som sedan skulle fastställas till LVU. Och barnet skulle
sedan till ett familjehem via samma bolag som den inhyrda personalen var
anställd av och uthyrd av till oss!
Vi rensade i våra placeringar och en avdelningschef blev riktigt duktig på
detta. Vi tog hem barn från institutioner och vi satte stopp på slumpmässiga
omhändertaganden. Vi skapade en akutfamiljehemskedja i den egna kommunen.
Fallet ovan slutade bra - vi politiker i nämnden gick in med kraft och upphävde
besluten (och blev JO-anmälda av våra egna tjänstemän för ministerstyre ... men
JO friade) och sedan placerades mamman och dottern hos systern tillfälligt och
därefter gav vi henne tips om att flytta från kommunen fort som fasen när
fallet nu var återkallat. Det var ett jäkla liv.
Personalen anmälde alltså ansvariga politiker till JO och kallade deras
ingripande för "ministerstyre". Bara det är ju så korkat så att
klockorna stannar! "Ministerstyre" kan naturligtvis endast ministrar
anklagas för, inga andra! Och att JO-anmäla politikerna i den nämnd som har
till uppgift att fatta beslut i olika sociala frågor - hur kommer man på en
sådan idé? Tjänstemannaväldet tycks ha vuxit sig så stort och starkt att tjänstemännen,
på fullt allvar, tror att det är de som bestämmer allt och att
politikerna sitter i nämnderna som någon sorts dekoration! Men det är givetvis
också politikernas eget fel att det blivit så: så länge de bara, till stor del,
sitter och klubbar igenom tjänstemännens förslag som om de var av Gud givna, så
bidrar de till att tjänstemännen tror och tycker att det är de som har den
avgörande makten.
Det behövs människor i den här hanteringen som inte bara följer med
strömmen (som den politiker som berättar ovanstående). Människor som inte
jamsar med eller av bekvämlighetsskäl bara antar det andra föredrar, utan som
tänker själva - för människornas, för barnens skull! Vi
behöver både politiker och tjänstemän med integritet som, när de upptäcker fel
eller oegentligheter, tydligt står upp och står emot och agerar med kraft
och känsla för att rätta till sådant som andra släppt igenom på rutin.
Tack och lov att det finns en del sådana! Tyvärr är de bara alldeles för få.
Konflikten i stadsdelsnämnden Bergsjön, Göteborg.
Powered by AIS