Kvacksalveri och missbruk av lag

Kvacksalveri och missbruk av lag

Av Bo Ammer

För någon vecka sedan genomfördes i Örebro en konferens med socionomer, barnpsykologer med flera s k experter på temat "barn som far illa".

Massmedias bevakning av konferensen var omfattande. Som kritisk granskande fritidspolitiker, är det med stor förskräckelse jag tar del av de rapporter som kommer från konferensen, vilken tycktes drabbad av fullständig hysteri kring sina övergreppsmisstankar.

Opartiskhet

Det första som slår mig är, att många av konferensdeltagarna tycks ha fått för sig att man företräder barnen vid sin yrkesutövning. Ingenting kan vara mer felaktigt. Lagstiftningen förutsätter att envar socialarbetare på ett opartiskt och sakligt sätt genomför den utredning som är en följd av, att någon anmält en misstanke om att ett barn eventuellt skulle fara illa. Som socionom företräder man alltså endast den egna utredningen. Detta markeras också av att barnet vid en eventuell rättsprövning företräds av ett eget juridiskt ombud, och således ej av socialförvaltningen.

Rättsröta

I ett stort antal ärenden, som undertecknad haft det högst tvivelaktiga nöjet att få del av, är det helt uppenbart, att de sociala tjänstemännen i högre grad företräder sin egen snuskiga fantasi än en opartisk och saklig utredning.

I ett nyligen publicerat nummer av tidningen "Socionomen" framträder t om en socionom och erkänner att hon i sitt utredningsarbete undertrycker föräldrarnas version av det inträffade och bortser från sådant som skulle kunna styrka dessa berättelser.

Hon gör detta i tron, att hon på så sätt företräder barnet.

Tjänstefel, rättsröta och övergrepp på enskilda, är i detta exempel uppenbarligen satta i ett förödande system.

Hysteri

I den allmänna hysteri, som tycks kringgärda dessa frågor, framträder så även barnpsykologer och anger numerären för hur man uppskattar antalet barn som är utsatta för övergrepp i hemmen. Med den bekräftelseprocent, som vetenskapliga metoder, enligt samstämmig expertis på området, kan åstadkomma, innebär de framförda räkneexemplen, att praktiskt taget vartenda barn i förskoleåldern skulle bli föremål för anmälan och för socialtjänstens utredningar. Vem som helst med förnuftet i behåll, inser det absurda i de framförda exemplen.

Granskar man sedan dessutom BUP (barn och ungdomspsykiatrin), så finner man, att man där har bekräftelseprocent som ligger ca fyra gånger högre, än vad som expertisen betraktar som rimlig, med utgångspunkt från de tillgängliga vetenskapliga metoderna.

Kvacksalveri

De bekräftelsermetoder som ådagalägges av BUP:s personal i ett stort antal av de ärenden jag själv tagit del av, saknar helt eller delvis vetenskaplig förankring. Min bedömning är därför att BUP:s verksamheter mer är förankrade i "kvacksalveri" än i läkarmässiga bedömningar. Som förälder, har jag också med de insikter jag förvärvat, beslutat att aldrig söka BUP:s tjänster för något av mina barn. Detta helt oaktat vilka symptom eller- sjukdomsbilder som uppvisas.  

Ovanpå socionomers miss bruk av sin tjänsteställning och på BUP:s kvacksalveri kommer sedan enskilda socialnämndspolitiker och hävdar att man i sin beslutsgång inte kan ifrågasätta sina tjänstemän.

Jag trodde, att prövningen i socialnämnden skulle vara oberoende och saklig, och att den ej förutsatte socionomens ofelbarhet. Med andra ord, så är redan i detta skede rättsövergreppet för den enskilde att ses som ett faktum.

När sedan olika artikelförfattare i "Socionomen" vill förbättra (!?) rättssäkerheten genom att själva få tillsätta nämndemän i Länsrätt etc, visar detta hur man totalt saknar insikt, kunskap, anständighet och moral. Man vill alltså själva skaffa sig ett juridiskt alibi för sina egna rättsövergrepp. Denna typ av juridik, trodde jag endast hörde hemma i de värsta av diktaturländer. Förslagen bekräftar endast de uppfattningar som jag ovan framfört.

Hysterin kring dessa frågor, har redan utsatt ett stort antal barn och familjer för omfattande rättsövergrepp. Några har förvisso så småningom fått rätt. Det finns dock många kvar som väntar på upprättelse. Rapporterna från konferensen lämnar dock ett bekymmersamt besked: Rättsövergreppen kommer att intensifieras och öka i antal.

Självkritik

Som fritidspolitiker (m) anser jag denna utveckling som helt oacceptabel. LVU-lagen urholkas och missbrukas av dem som satts att hantera den. Den av lagstiftaren förutsatta, rättsvårdande uppgiften för socialförvaltningen, är helt satt ur spel, bl a genom tjänstemännens felaktiga arbetsmetoder, överdrivna läkarutlåtanden samt politikernas förhållande visavi tjänstemännen. Var finns socionomernas självkritik?

Konflikt vid SDN-Bergsjön

Arbetar socionomerna som kvacksalvare?

LVU behöver ändras från grunden

Tillbaka till Artikelindex