Karlskogafallet
Ville ha hjalp med hyran - blev av med sonen
Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga
|
Torbjörn Karlgren är journalist vid Karlskoga Tidning. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd. |
- Jag vill ha min son tillbaka, säger Eva Stendahl. Han är det viktigaste jag har.
Eva Stendahl gick till socialen i Karlskoga för att hon ville ha hjälp bland annat med hyran.
Det slutade med att socialen tvångsomhändertog hennes tio månader gamle son.-
- Jag trodde jag skulle få hjälp, säger Eva. Istället blir det så här.
Idag berättar hon om sitt livs värsta mardröm, den som håller på just nu.
Socialen tog hennes barn
"Hur kan det få gå till så här?"
Eva vände sig till socialförvaltningen i Karlskoga. En hyresskuld riskerade göra henne bostadslös och då skulle hon ju inte kunna ta hand om sin tio månader gamle son, Adrian.
Slutresultatet av hela ärendet?
Socialen tvångsomhändertog barnet.
- Jag ville ju bara ha hjälp och stöd, säger en förkrossad Eva.
Den 26 maj 1999 går Eva Stendahl till socialen på Baggängen. Orsaken är rent primärt en hyresskuld som legat och skvalpat och som hon försökt förtränga men nu har insikten drabbat henne att hon faktiskt kan bli vräkt.
- Och skulle jag bli det kan jag ju inte ta hand om min son, resonerar hon.
Eva Stendahl är 25 år.
Adrian, sonen, är tio månader, född i augusti förra året.
Hon är ensam med honom och tycker från och till att det är jobbigt, att hon skulle behöva någon typ av avlastning vilket är svårt när hennes föräldrar inte bor i stan och inte heller släkten i någon större omfattning.
Även det ska hon prata med dem om på socialen.
Det blir inte som Eva tänkt sig.
Istället börjar - henne ovetande - den som hon själv kallar "sin största mardröm".
En undersökning inleds.
Två veckor senare är Adrian tvångsomhändertagen och Eva och han placerade på en institution i Säffle.
Efter fyra veckor där är Adrian tvångsplacerad på ett familjehem i en grannkommun, ett hem där Eva endast får hälsa på honom övervakad av socialtjänstemän.
Det finns inga droger i bilden.
Inget alkoholmissbruk.
Det här är berättelsen om hur det som ingen av oss tror kan ske faktiskt kan hända.
***
När du läser det här har Adrian sedan sex dagar varit tvångsomhändertagen efter beslut av socialnämndens sociala utskott i Karlskoga.
Det är egentligen svårt att se hur det hela kunde gå så här.
I det här skedet började det, enligt socialförvaltningens utredning så här:
"990526 sökte Eva upp socialförvaltningen och ansökte om hjälp i form av boende på kvinnohuset. Hon beskrev sin situation som rörig, hon visste inte vad hon ville på längre sikt, hon riskerar att, bli vräkt då hon har en hyresskuld. Socialtjänsten bedömde att Eva hade svårigheter att trygga Adrian och att det därigenom förelåg en fara för hans hälsa och utveckling varför en utredning jml 50§ SoL inleddes"
skriver socialsekreteraren Håkan Stenholm i sin utredning.***
"SoL är socialtjänstlagen.
Dess 50:e paragraf säger följande:
"Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.
Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.
Vid en utredning om socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs.
Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den skall inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet.
Utredning enligt första stycket skall bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid.
Den som berörs av sådan utredning som anges i första stycket skall underrättas om att en undersökning inleds.
***
Det som är i fet stil har jag markerat.
Varför?
Det första är det, tycker jag, tveksamt om socialförvaltningen följt - att inte onödigt utsätta någon för skada eller inte göra mer omfattande insats av vad som behövs.
Det andra är, enligt Eva, ett mer direkt fel.
- Jag fick över huvud taget inte veta att man inledde en utredning om mig, konstaterar hon.
***
Vad är det då som får socialförvaltningen att inleda den undersökning som bara 14 dagar efter att den inletts leder till det första tvångsingripandet mot Eva och Adrian?
Två saker.
Dels har Eva sökt upp socialen själv och försökt berätta om sin situation.
Frivilligt.
Dels har hon året innan, i april, varit i kontakt med vuxenpsykiatrin i Karlskoga.
- Jag mådde inte bra då och pratade med en psykolog, säger Eva. Jag trodde att man kunde säga vad som helst till en sådan, att det fanns sekretess där.
Icke.
I den utredning som inleds samma dag som Eva besöker socialen för att få hjälp med hyran står följande:
"980414 inleddes en utredning jml 50§ SoL då det inkom en anmälan från vuxenpsykiatrin. Anledningen var att de hade en oro för Eva som då var gravid ... Utredningen avslutades 980512 med bedömningen att Evas situation var stabil och att erbjudande om en samtalskontakt med vuxenpsykiatrin tillgodosåg hennes behov.
Så var det med den sekretessen.
***
Nåväl.
I augusti 1998 föds Adrian, Eva är ensam vårdnadshavare om honom och vill bara få vara i fred med sitt barn.
Men hon finns inne i det sociala maskineriet och även om hon försöker värja sig så gott hon kan så försöker socialförvaltningen göra insatser för henne.
***
Två dagar efter sitt besök på socialen, den 28 maj, konstateras att Eva inte sovit någon natt på kvinnohuset vilket diskuterats två dagar tidigare.
Hon erbjuds då att få komma till Irmagården i Säffle vilket hon avböjer.
Hon vill -återigen - bara få vara hemma med sitt barn.
Socialen försöker sedan under några dagar att komma i kontakt med Eva och Adrian men utan att lyckas. Detta noteras i utredningen.
Under ett samtal med Adrians far den 9 juni framkommer det att Eva varit hos honom sent kvällen innan och velat att han skulle vara barnvakt. Han hade sagt nej och de hade gått efter en stund.
Eva hade också setts ute, sent en helgkväll cirka två veckor tidigare, med Adrian.
***
Irmagården är en institution för gravida kvinnor och mödrar med barn och deras insatser är "akut, längre tid, boendestöd, eftervård, kontraktsvård enligt kriminalvårdslagen, lagen om vård av unga och sociala utredningar", en institution med elva platser och en normal vårdtid på cirka tolv månader.
Kostnaden är 1200 kronor per dag (pris från oktober 1998) och till det kommer fickpengar, tandvårds- och sjukvårdskostnader etcetera.
- Jag förstod över huvud taget inte vad jag skulle dit och göra, säger Eva som avböjer erbjudandet.
***
Den 9 juni åker Eva och Adrian ändå till Irmagården.
Dock inte frivilligt.
Samma dag har socialnämndens ordförande, Bengt Johansson (s), beslutat om ett tvångsomhändertagande enligt LVU, "lag 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga".
Tvångsomhändertagandet är enligt LVU:s sjätte paragraf.
Så här lyder den:
"Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart skall omhändertas, om
1. det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av denna lag, och
2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.
Om socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. Beslutet skall anmälas vid nämndes nästa sammanträde.
När socialnämnden har ansökt om vård med stöd av lagen, får även rätten besluta att den unge omedelbart skall omhändertas".
23 juni, när Eva varit två veckor på Irmagården, fastställer länsrätten beslutet.
- Jag hade ju inget att välja på, säger Eva.
***
Varför tvångsomhändertas då Adrian den 9 juni?
Utredningen igen:
"990609 beslöt socialnämndens ordförande att omedelbart omhänderta Adrian då den fortsatta utredningen riskerade att inte kunna genomföras samt att det förelåg sannolika skäl att han behövde beredas vård jml LVU och rättens beslut om vård inte kunde avvaktas".
***
Irmagården ska "observera Eva och Adrian i syfte att få en bild av Evas omsorgsförmåga och Adrians anknytning".
Enligt socialförvaltningen kommer Irmagårdens personal fram till att "Eva inte kan tillgodose Adrians behov då hon är upptagen med sina egna känslor och behov".
Adrian då?
"De uppfattar Adrian som en normalt utvecklad pojke som är glad och pigg. Han visar ingen rädsla för främlingar och sträcker sig mot vem som helst, d v s han är distanslös. De reserverar sig för att de kunnat iaktta fämiljen under en begränsad period och under en pressad situation.
***
På Irmagården är situationen kritisk.
Eva vill inte vara där, vilket är ganska lätt att förstå.
Måndagen den 5juli, för en vecka sedan, åker hon därifrån.
Tillbaka till Karlskoga.
Dagen därpå beslutar socialnämndens sociala utskott om ännu ett tvångsomhändertagande.
Adrian placeras i ett familjehem i en grannkommun.
***
Det har då gått mindre än 1,5 månad sedan den ödesdigra dag då Eva besökte socialförvaltningen i Karlskoga för att diskutera stöd och sitt hyresproblem.
Fram tills dess hade Eva levt som ensamstående förälder, med dens problem, glädjeämnen, sorger och leenden.
Nu har hon varit åtskild från sitt barn snart en vecka.
- Jag förstår inte, säger hon.
- Jag har ju inte gjort någonting. Jag älskar mitt barn och vill ha honom hos mig.
- Att jag över huvud taget sökte upp socialen var ju för att inte bli av med min bostad för utan lägenhet hade jag inte kunnat ta hand om Adrian.
- Istället ledde det till att jag blev av med honom.
- Hur kan det få gå till så här?
Ingen politiker har träffat Adrian
Politikerna i händerna på tjänstemännen
Du svarar som en politiker, Birgitta
Nidbild av socialnämndens arbete
Tragedier vid tvångsomhändertaganden
Oenig länsrätt sade nej till Eva
Ingen rök utan eld, säger länsrätten
Powered by AIS