Swedish

Välj ditt språk

 

 

 

 

 

Enligt mamman bar socialtjänsten ansvaret för hennes sons död eftersom fosterhemmet var olämpligt och inte hade fått tillräcklig information om pojkens sjukdom  

 

 

Den 8 juni 2000 friade Uppsala tingsrätt kommunen från skadeståndsskyldighet för Daniels död. Tingsrätten dömde modern att betala kommunens rättegångskostnader uppgående till 857.930 kronor. Modern överklagade domen till Svea Hovrätt.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom och utdömde den 14-årige Daniels mamma att stå för kommunens rättegångskostnader på drygt 600.000 kronor. Marianne Sigström har förlorat sin son och hon är således skyldig Uppsala kommun nästan 1,5 miljoner kronor i rättegångskostnader.


     

LÄS MERA:

 

Varför dog Daniel, 14 år?
En berättelse om fosterhem, socialvård och maktutövning

 

Gottsundafallet - Varför åtalar inte JO?

 

Och fjällen föll från mina ögon

 

Ett barns död: Samhällets ansvar

 


 

Bakgrund

Daniel Sigström omhändertogs sommaren 1989. Han placerades 40 mil från sin mamma, hos en familj i Härnösand. Under en tid hade hon besöksförbud.

 

I början av 1992 flyttades Daniel till ett nytt hem. Där drabbades han av en serie så allvarliga epilepsianfall att de ledde till hans död i april samma år.

 

Daniels mamma Marianne Sigström hävdar att Uppsala kommun gjorde sig skyldig till en rad allvarliga fel under handläggningen av fallet, och att detta till slut ledde till sonens död. Därför stämde hon kommunen.

 

Hon hävdar att kommunens agerande medförde att sonens nya fosterfar inte hade tillräcklig information om hans epilepsi. Därför fick han inte vård tillräckligt snabbt.

 

Men hovrätten delar tingsrättens uppfattning. Tingsrätten skrev i domskälen att Daniels två läkare uppgivit att sjukvården hade det medicinska ansvaret. Läkarna väntade sig inte att socialtjänsten eller fosterföräldrarna skulle agera på annat vis än att redovisa förändringar i hans tillstånd.

 

Den nya fosterpappan har sagt att han var medveten om Daniels epilepsi. Natten då Daniel dog kontaktade fosterpappan sjukhuset och ringde efter ambulans. Han gav ingen kramplösande medicin eftersom läkarna inte hade ordinerat det.

 

Uppsala tingsrätt ansåg att varken kommunen eller fosterpappan har agerat fel på något vis som leder till skadeståndsskyldighet för Daniels död. Inte heller den övriga handläggningen har skötts fel, enligt tingsrätten. Hovrätten är av samma åsikt.

 


 

Överklagar

I en telefon intervju dagen efter domen uppger Marianne Sigström att hon kommer att driva fallet ända till Europadomstolen om hon inte får upprättelse i Högsta Domstolen.

"Tvångsomhändertar kommunen ett barn så måste de garantera barnet ett bättre liv än han hade haft hos sin egen familj. Min älskade son Daniel fick inte ett bättre liv. Han vanvårdades till döds. De som bär skulden för hans död har ställts till svars men domstolarna skyddar dem. Jag är skyldig Daniel att fortsätta min kamp, precis som Osmo Vallos mor gjorde", sa den förkrossade modern.

 

Osmo Vallos mor vann.

 

 


 

 

Relaterat

 

Advokat Lennart Hanes skrivelse till
justitieministern och socialministern angående skadestånd för LVU-offren

 

 

Powered by AIS